Operettsångaren August Svenson sjunger Fia Jansson i en inspelning gjord i april 1906.
Texten:
Fia Jansson
Känner ni Fia Jansson som bor uppå Söder
hon har förresten två stycken vindögda bröder
en av dem heter Hammarlund, en heter Schröder
här ska ni se ett hjärta som klappar och blöder
Ifrån den fina adeln vi nu hör oss stamma
aldrig jag ens har vågat sagt: Jäklar anamma!
vilken som var min pappa och vem var min mamma
det tycker jag förresten kan göra detsamma
Sommaren bodde vi i en fäbod ve' Spånga
där både tjur och oxar och korna mig stånga
den tiden då var kjolarna korta och trånga
men sedan har de växt så att nu är de långa
Kärleken är i alla fall alltid det värsta
en gång i detta livet jag hade en kär'sta
det var en stilig karl ifrån någon affärssta'
men nu så har han flyttat, nu bor han ve' Märsta
Syster min var så stor så hon vaktade kritter
en dag så kom en kärlekskrank karl med sitt kvitter
syster min är förstås inte vidare vitter
nu kan hon också sitta, min själ där hon sitter
Ack, den som vore drottning ibland eskimåer
då skulle med förvåning jag genast beslå er
jag skulle gå ikring uti gröna trikåer
med små, små gula prickar på, tjänare på er!
