I Stockholms stadsmuseums samling finns tre läskedrycksflaskor från 1920-30-talen, en gyllene period inom svensk läskproduktion. De kom till museet 1973 från Akalla gård på Järvafältet, i samband med att den sista brukaren lämnade gården. De tre flaskorna symboliserar en bit svensk dryckeshistoria.
Själva flaskorna är av formblåst, ofärgat glas och tillverkade av Arboga respektive Limmareds glasbruk. De är försedda med påklistrade pappersetiketter med dryckernas namn och tillverkare. Flaskorna har innehållit Sockerdricka, Pommac och Loranga, tre verkliga klassiker bland svenska läskedrycker. Pommacen och Lorangan är tillverkade av Apotekarnes, medan sockerdrickan är framställd av det mindre bryggeriet AB Kronan i Sundbyberg.
Sockerdricka producerades i Sverige redan under 1800-talets första hälft. Tillverkningen gick till så att man under tryck jäste sockervatten kryddat med ingefära och humle. Drycken fick då en viss alkoholhalt och liknade tillverkningsmässigt de äldre svag- och enbärsdrickorna. Mer modern sockerdrickstillverkning (blandning av smakämnen och kolsyrat vatten) kom igång under 1800-talets andra hälft.
Pommac skapades 1919 av essensföretaget Fructus, och innehåller förutom äpple och vindruvor även apelsin, hallon, ananas, citron och päron. Essensen ska mogna på ekfat. Drycken marknadsfördes länge som ett alkoholfritt alternativ till vin, en mer exklusiv läsk som dracks av eleganta människor i tjusiga kläder. Efter att ha fört en tynande tillvaro under många år beslutade Carlsberg 2004 att lägga ned produktionen av Pommac. Detta väckte dock oväntat stora protester vilket fick företaget att ompröva sitt beslut och fortsätta tillverkningen.
Den apelsinsmakande Lorangan lanserades 1934 av företaget Renella som tillverkade råvaran i Holland och sålde den vidare till svenska bryggerier. Drycken var en av de största på den svenska marknaden under 1940- och 50-talen. Ökad konkurrens från andra apelsinläskedrycker som Fanta och Zingo har gjort att försäljningen av Loranga sedan dess minskat dramatiskt. Varumärkesrättigheten innehas idag av Krönleins Bryggeri i Halmstad och Loranga förekommer numera främst lokalt.
Foto: Fredrik Sweger, Stockholms stadsmuseum.
